Per-Åke har köpt skyddsutrustning för att så långt det är möjligt slippa bistick. Men gå i närkamp med alla tjejerna avstod han ifrån!
Vi började med Asta ( som vi döpt det starka samhället till). Inga varroa nu heller.Vet inte om jag är blind men .... Tog bort varroagallret nu. Ska ju behandla med oxalsyra senare och då ska gallren dit igen.
Många bin är det...! Först tog vi två honungsramar som var tillräckligt täckta. Tog också bort drönarramen som dom fortfarande inte jobbat med. Satte dit tre nya ramar. Det fanns fler honungsramar som inte var helt tillräckligt täckta så dom fick vara.
Såg inte till drottningen men var ju bara i den övre lådan. Och där var nog mest honung.
Över till Berta.
Ingen varroa där heller. Skönt hoppas jag.
Där fanns ingen honung att ta. Täckt och otäckt yngel och honung samsades på ramarna. Ingen drottning syntes men inte letade jag heller direkt. Kändes som om bina var ganska irriterade nu!
Helt plötsligt brann det till i höger öra! Ett bi hade på något sätt tagit sig innanför slöjan! Det var bara att ta det lugnt. Av med handskar och bort från kuporna. In i huset och av med slöjan och visst satt det ett bi fast i mitt öra. Efter lite huvudskak lossnade biet och jag fick hjälp att skrapa bort taggen. Det kändes inte särskilt mycket faktiskt.
Tillbaka och montera ihop Berta och öppna Asta igen för att ta ytterligare två halvtäckta ramar. Slungan har ju plats för fyra ramar åt gången och för att den ska gå jämnt är det nog bra att fylla den med fyra.
Första gången man gör något är det ju speciellt. Skatta, avtäcka, slunga och äntligen få se det flytande guldet rinna ner i silen!
Mer än 5 kg honung blev det. Vågen går inte till mer än 5kg. Måste fixa det!
Så nu ska hinken transporteras hem till Stockholm för att klarna och sedan röras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar